Pancake

Knattarna sover, Darling jobbar och kommer hem om ett par timmar. Härligt med lite egentid och fredagsmys för mig själv. Har ett avsnitt av lyxfällan inspelat och en öppnad påse med ostbågar. Kan bli en riktigt soft avslutning på den här skitveckan.

 

Skitvecka är verkligen ordet. Vet inte om det hade med trötthet att göra eller det i kombo med att jag varit sjuk i över en vecka och att Darling jobbat typ varje kväll. Men jösses va tufft det varit. Jag har haft NOLL tålamod (vilket inte är helt lyckat när man har två småbarn) och haft psykbryt till höger och vänster.

 

Alltså jag undrar verkligen, är det bara JAG som känner såhär ibland? Aldrig att man läser i tex bloggar att småbarnsföräldrar är trött, less och bara känner för att rymma hemifrån? Man läser ju mest om hur bra allt är och hur duktiga deras barn är...

Jag har känt mig som världens sämsta mamma, världens sämsta fru och som en usel hemmafru. Har inte fått ihop bitarna alls. Och så tänker man att herre guuud, hur ska det gå sen när båda ska jobba heltid, om man inte ens får ihop det nu lixom??

 

Pluggat har jag inte hunnit, och häromkvällen tryckte jag i mig en 200 grams chokladkaka innan jag däcka i soffan. Inte så produktiv eller sund vecka mao.

 

Ja ja, nu är det bättre iaf, och nästa vecka är Darling lite ledig så då blir det lättare. Och jag är så jäkla tacksam över att min man är världens bästa, han städar, fixar och är världens bästa pappa när jag kraschar.