Idag är det vabberi här hemma. Var på Vårdcentralen med lilltjejen i morse för en lindrigare åkomma, och då slog det mig att vi aldrig varit där med varken henne eller med stortjejen. Den enda gången vi varit hos läkaren med barnen var när Stortjejen fick en tung ljuslyckta på stortån, och vi åkte in till Astrid Lindgrens och röntkade den i tron om att den var krossad. Men nu har vi varit där iaf.
För övrigt är jag rätt så... off. Skolan har börjat och jag känner att jag skulle behövt haft lite mer ledigt faktiskt... Blev ju 2 veckors semester och sen sommarjobb. Har förvisso haft soft schema med lite lediga strödagar, men ändå, mer ledigt hade jag nog behövt.
Sen är jag rätt så knäckt över att en ung tjej mördats i MITT spår, i MIN skog. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det.. Har massa tankar att tänk om det hade varit jag, vad skulle hända med barnen om jag dog osv... Det sätter igång massa jobbiiga tankar. Sen är jag så otroligt ledsen oxå, jag älskade ju skogen och blev på riktigt sååå lycklig när jag sprang eller promenerade min runda. Är det lixom över nu? Som att nån tog det ifrån mig...
Aja. Jag försöker ladda om med bra energi...
Puss
Kommentarer
Postat av: Tess
Åh neeeej! Jag tänkte på dig när jag läste om tjejen som blev mördad. Undrade liksom om det var där du brukade träna :( Fy så sorgligt!
Svar:
pancake.webblogg.se
Postat av: Anonym
Mer ledighet åt folket!
Jag kan verkligen på riktigt förstå hur du känner för o gå ut i DET spåret!
JAG vågar knappt gå ut själv här efter det! Jag har alltid varit skraj när jag varit ute själv, men det har fått upp mitt tempo på ett bra sätt.. NU är jag bara rädd o det känns olustigt. Inte alls peppad till att gå ut själv :(.
Men, vad jag förstått av media så kände den unga kvinnan sig hotad o förföljd sedan en tid tebax..?
Isf var han bara ute efter Henne. O du kan lugnt springa vidare.. OM det nu är så... 😳😢
Kram!
Svar:
pancake.webblogg.se