Pancake

I går hände något som inte har hänt på väääääldigt länge.

Jag annordnade lite Halloweengalej här hemma med både barn ch vuxna som gäster, och det som inte hänt på så länge är att jag gjorde det för att jag ville, och det var kul.

Jag kände inspiration, glädje och det var noll stress. Jag fixade och donade, förberedde maten, pyntade och det var så kul! Kul på riktgt.

Senaste åren har i princip alla galej har jag känt att jag gjort det för att "man måste" för barnens skull. Med andan i halsen har jag fixat halloween grejs, kommit på det för sent, gått ut på fel dag, och tyckt det varit en pina. Jag har fixat födelsedagskalas och varit så stressad, ordnat jul utan att känna glädje ooh allt med andan i halsgropen. Jag har varit för stressad och lixom inte hunnit med. 

 

Kände redan för ett par veckor sen när Lilltjejen hade kalas att jag faktisikt kände glädje och inspiration. Jag bakade till kalaset vilket inte hänt på flera år.

 

Så jag är så glad, det var så trevlig igår och barnen är så nöjda.

 

Jag håller på att hitta tillbaka till mitt friska jag, sakta men säkert. 

 

Så tacksam att jag vågade hoppa av ekorrhjulet, säg upp mitt välbetalda jobb och kasta mig ut i det okända. Jag lyssnade på mig själv, jag har lärt mig av mina misstag och nu gör jag en omstart. 

Går en jättekul utbildning där jag har möjlighet att plugga mycket hemma, känner ingen press och stress, gör det jag tycker är kul. 

 

Även om det var kul igår och ingen stress, så är jag så sliten idag. Känner mig typ bakis. idag blir det återhämtning. Inga måsten, bara ladda batterierna.