LCHF-tåget tuffar på. Jag har tänkt senaste tiden att jag kanske ska strunta i och väga mig på ett tag. Det rullar ju som sagt på bra, och det känns inte som att jag behöver väga mig jämt, jag vet ju att jag får ner lixom. Och i morse glömde jag faktiskt att väga mig, så nu blir det så.
Inga fler måndagsrapporteringar på ett tag alltså. Men jag kommer ju såklart att uppdatera bloggen med massa LCHF inlägg ändå :-)
Det känns verkligen som att man är inne i LCHF-tänket nu. Det bara går automatiskt.
Är så jäkla nöjd med att leva såhär! Jag mår jättebra faktiskt, och det här funkar verkligen för mig.
Jag har ju jojobantat ända sen jag gick i 6:an. Jag har provat allt från "pulverkurer" i alla olika former, viktväktarna, någon rysk "rymddiet", leva på bara kaffe & cigg, jag har provat det mesta, tom att inte äta alls.
Att inte äta alls är inget att rekomendera, jobbigt att nästan svimma hela tiden.
Viktväktarna funkade bra, jag gick faktiskt ner 25 kg och mådde jäkligt bra, Jag kände att jag hittat min grej och det kändes stabilt. Jag lärde mig laga mat, (åt mest ute innan faktiskt, partysingel som man var då..) och jag upptäkte att jag faktiskt både kunde och tyckte det var kul att laga mat. Men sen dog min mamma helt plötsligt och då blev det att jag bara tappade fotfästet och vikten var det sista jag tänkte på. Sen försökte jag viktväkta igen ett par år senare men utan resultat.
Problemet med viktväktarna var det att för att klara av det så behövde jag gå på möten varje måndag och sen skriva upp allt jag åt, och hela tiden räkna points. Började jag slarva med det så sprack det. Och så kan man ju inte leva i längden.
Med LCHF äter jag god mat, blir behagligt mätt, och eftersom att jag är mätt och står mig länge så finns det inget behov av att småäta eller äta massa skräp. Jag blir lixom verkligen inte sugen. Känns lite märkligt, men så är det faktiskt. Jag behöver inte tänka och räkna, jag bara äter gott och mår bra. Inga konstigheter. Vi äter samma i hela familjen, bortsett från att barnen kanske äter lite pasta ris och potatis och vi inte. Konstigare än så är det inte.
Träffade en kompis häromdagen och vi pratade lite om LCHF och hon frågade hur jag tänkte göra i jul?
Jag ser verkligen inget problem i att det är jul. Jag tänker unna mig någon lussebulle (får se om jag orkar baka några lchf lussisar, annars äter jag vanliga), pepparkakor julmust och glögg, men annars är det ju bara att köra på som vanligt. På julafton, vem är ens intresserad av potatisen på julbordet ändå? Inga konstigheter. Och om det äts chips, choklad, glass och godis när vi är i Malmö så gör jag bara lite eget snacks, nemas problemas.
Hon frågade oxå hur länge jag tänkte hålla på, och om jag inte kände att jag saknade massa mat?
Jag ser ju inte det här som en "snabbkur" utan som ett bra sätt för mig att äta för att må bra, så det är en livsstil.
Sen saknar jag ju inget, för jag äter ju gott hela tiden, vad mer kan man begära?
