Pancake

Så tacksam att jag lyssnar på mig själv och vågar sätta mig själv först. Låter så självklart, men det är inte alltid så enkelt och självklart.

 

När jag sökte jobbet på drömföretaget var jag helt säker på att det var det perfekta jobbet för mig! Drömföretaget, en roll som var precis det jag ville göra. Perfekt!

Redan efter några dagar kände jag att det var något som skavde... Kunde inte sätta fingret på det. Tiden gick och det kändes bara inte bra. Alla var trevliga och så, och det var inga konstigheter egenligen.

Jag fick ingen energi, det var inga skratt och det kändes bara inte rätt. Kändes rätt så jobbigt, då jag verkligen trode det var mitt drömjobb. Kände mig lite "lurad" och så var jag arg och ledsen på mig själv för att jag "offrade" min sommar med familjen för detta jobb. Hade inte behövt jobba, hade kunnat vara ledig och spenderat tid med familjen. 

Tillslut sa jag upp mig. Mitt i sommaren, utan att ha ett nytt jobb, min chef hade semester och jag viste att jag skulle sätta kollegorna i en svår sits då jag bara hade en månads uppsägning. Men jag satte mig själv först och gjorde det. När jag väl tagit beslutet och gjorde det kändes det såååå rätt!! 

Såg över vår ekonomi, pratade med Darling, och kom fram till att det var ok att jag tog paus. Att jag skulle ta den tid jag behövde och inte stressa in in något nytt. Vara lite ledig.

Det är ju inte alltid inkomesterna som gör en rik, det är även utgifterna. Ju mindre utgifter ju mindre inkomster behövs.  

 

Hade min sista dag i fredags, och herre gud va skönt det kändes! Det kändes som jag sprungit ett marathonlopp, och känslan var "Jag klarade det" . Var så slutkörd. Jobbat hela sommaren, och inte fått någon energi alls, det har bara tagit massa energi. Så tom på energi.