Pancake

Förra veckan efter en jobbig start på veckan, med både stress och PMS, kom jag till en viktig insikt. 

Jag har varit sjuk av stress, och även om jag blivit så mycket bättre, och inte lider av akut stressydrom längre, så är jag inte helt 100 än (och jag vet inte ens om jag kommer bli det?). Det tog lång tid att bli sjuk, och då kan jag inte tro att jag ska bli helt återtälld på ett par månader.

Även om jag nu pluggar och inte har skola varje dag, så räcker det för mig. Att jag efter en stressig morgon (ni med barn vet), pms och skola en hel dag sen känner mig som en urvriden trasa är inte konstigt. Jag gick i skolan måndag och tisdag förra veckan, sen var jag helt slut. Låg typ i soffan resten av veckan. Orkade inte städa, inte plugga, inte gå ut och gå. Helt slut. Låg och kollade på Netflix och åt massa skräp.

Jag var först sååå besviken på mig själv. Kände mig så dålig som inte kom ihåg att lägga in tider i skolappen för barnen, inte planerade middagarna, inte städare, bara var sur på min man (pms). En riktig skitvecka.

Sen kom jag till insikt.

Jag behöver acceptera att jag varit sjuk av stress och att jag är oerhört stresskänslig. Det är inte så konstigt att jag missar att lägga in barnens skoltider ibland. Trots att jag bara går i skolan två dagar i veckan. Det är ok. Det är även ok att krascha i soffan och ligga under täcket en held dag.

När jag "kom på" det så kändes det så självklart och så skönt! 

Det är ok. 

Tack!

Jag kom även till insikt att jag behöver ta ansvar för mitt mående. 

Jag kan må hur bra som helst, äta bra, träna och verkligen känna mig på top. Sen kommer PMS:en och då bara faller jag ner i ett svart hål, blir så jävla arg för ingenting, vill äta allt och kan inte stå emot, jag blir skör och deppig. Så då hamnar jag i det i typ en vecka. Varje månad.

Sen tar det ett par dagar att komma på banan igen.

Detta kommer varje månad, och det behöver jag planera för, och göra mitt bästa för att hantera. 

Det är bara jag som kan göra det, och det bästa jag kan göra att planera, se till att äta bra och röra på mig. Att ha en plan när PMS:en kommer.

Har lyssnat på poddar och läst på om PMS nu, och även om jag viste det innan så insåg jag att fasiken, det ÄR ett stort problem för många, det händer vekligen saker i kroppen med hormoner å allt, det är inte konstigt att må som jag gör! Det är oxå OK.

 

Jag vet att jag mår som allra bäst när jag undviker kohlhydrater och socker. Då beöver jag se tilll att undvika det helt enkelt. All the way. Om jag landar i det så kommer så mycket annat att vara lättare att parera. Så där behöver jag nu lägga mitt fokus. Och det behöver jag göra för att då mår jag bättre. Och jag vill må bra.