Pancake

Darling fyllde ju år här i Söndags och jag slog till på stort och bokade en resa till London och gav i present! Vi åker i Mars och firar våran bröllopsdag där. Ska bli så sjukt kul! Torsdag till söndag, utan barn, wiiihooo!

 

 

Alltså jag verkligen älskar London. Jag bode där ett par månader i mitt tidigare liv (ett skitland att bo i förövrigt) och ända sen jag var liten har London legat mig varmt om hjärtat.

Jag har inte varit där på flera år, och jag har längtat så jäkla mycket dit! Om jag ser en Engelsk tv serie som utspelar sig i London kan jag lixom få som ont i magen, jag längtar ihjäl mig typ.

 

Jag har bokat flygbiljetter och bästa svägerskan kommer upp från Malmö och är barnvakt. Hotell bokar jag sen när det närmar sig. Har ett annat äss i rockärmen oxå, men det är inte klart än, så den återkommer jag om hehe.

 

Alltså egentligen, om man ska va petig så borde man ju hålla i pengarna och inte sväva ut så mycket. Vi är har ju trots allt mer eller mindre en inkomst att leva på och så kommer det vara ett ganska långt tag till. Visst, jag får 4000 kr i månaden när jag pluggar, men det är ju inte så mycket egentligen. Men det går, och vi har lite pengar sparade.

Men va fasiken. Jag tänker såhär, jag och Darling behöver egentid, bara få vara tillsammans, göra nåt kul, upptäcka nåt nytt ihop. Hångla, ta en öl eller två, vara romantiska, klä upp oss och stuffa runt på stan. Vi lever ju i det ständigt oglamourösa småbarnslivet, vi är jämt ekonomiska och jag glider mest runt i mjukisbrallor, unnar mig aldrig något nytt. Man MÅSTE få unna sig att göra nåt kul. Annars är ju livet bajstråkigt.

 

Jag tänker heller inte hamna i småbarnsfällan och glömma bort kärleken och romantiken, och sen glida ifrån varandra. För mig är familjen viktig, jag vill bli pensionär tillsammans med Darling.