Pancake

Men den är nog inte att hoppas på, sist gick jag över exakt 2 veckor, så lär ju gå så här ett tag till... Suck.

Det är jobbigt att gå och vänta, för nu den här gången så vet jag ju hur jävla jobbigt det är att föda barn. Det är lite stressigt att gå och veta att det snart smäller till! Jag vill ha det överstökat...

Är egentligen livrädd och superstressad, men försöker vara cool... Jag vet ju vad jag själv gjorde för fel sist, och hur jag ska undvika det den här gången. Men sen kan det ju bli helt annorlunda nu med andra jobbiga saker. Suck igen.

Sist låg jag hemma med jobbiga värkar i 3 dygn innan det var dax att åka in till BB. På dom tre dygnen sov jag knappt (inte lätt med värkar var 6e minut non stop) och åt dåligt. Så när det var dax var jag ju helt slut och hade noll kraft. Men visst, det gick ju, men fy fan. Tog minst tre veckor att kanske inte glömma, men att komma över att det var ett sånt helvete. Så det här med att "Du glömmer all smärta så fort dom lägger ditt barn på dig" är bara bullshit.

Så den här gången ska jag stå på mig och kräva att få åka in till bb tidigare så jag får hjälp med att vila (om det blir samma sak) och så ska jag äta ordentligt så jag får energi.

 

Den här gången längtar jag så himla mycket efter bebisen, det gjorde jag inte alls på samma sätt förra gången, då viste man lixom inte vad man skulle vänta sig.

 

I förrgår drömde jag att jag hade värkar och vaknade helt besviken över att det bara var en dröm, och i natt drömde jag att jag födde barnet och vaknade besviken... När jag födde barnet i drömmen så ar det en mycket lättare förlossning och jag var med i matchen. Och det har på nåt konstigt sätt gjort att det idag känts mycket lättare att tänka på vad som kommer att hända.

 

Alla förbereder sig inför en sån här grej på olika sätt. Jag har städat och pysslat med mig själv. Idag blev det vaxa benen, så jag är typ helt klar med vad jag hade tänkt bli klar med. Bara naglarna kvar, och dom ska jag fixa i morgon :-)