En liten vit lögn.. eller?
Alltå vad fånig man är. Eller man och man, JAG är fånig.
På babysimmet nån lördag för ett par veckor sen så stod jag och snackade med en mamma om att det var lite utav ett heldagsprojekt för oss det här med babysim för att det tog sån lång tid att ta sig dit med lördagstidtabellerna å allt. Vi åkte hemifrån 7,30 och kom hem igen runt 13.
Då frågade den mamman hur det kom sig att vi valde just det babysimmet, som låg så långt bort?
Då sa jag nåt luddigt om att vi blivit rekomenderade det av bekanta.
Och det lixom bara kom, och när jag sa det så tänkte jag men shit, här står jag och ljuger???!!!
För sanningen var ju den att det var det som var billigast, och det var ganska så stor skillnad på priset när vi jämförde anda babysim som låg närmare.
Men vad hände, jag tyckte då tydligen att det var pinsamt att säga att det var det för pengarnas skull?! Sen när blev det pinsamt att vara ekonomisk lixom?
En annan groda som hoppade ur min mun härom dagen var när jag var på promenad med en annan mamma och hon frågade hur många mammadagar jag tog ut i veckan.
Då sa jag samtidigt som jag skruvade på mig att jag tar bara ut en dag i veckan... eh... vi spar dagarna till R sen...
Tydligen så tyckte jag att det var pinsamt att säga att jag inte tar ut någon alls. För som det ser ut nu så tar jag ut noll, men jag tog ut en i veckan förut, så det var väl en halvsanning jag kläckte ur mig. Men jag skämdes ändå för mig själv att jag faktiskt ljög.
Varför tycker jag att det är så "pinsamt" att säga sånt lixom? Jag tycker ju verkligen att man ska vara ekonomisk, och jag ser inget fel i att spara mammadagarna sen tills när Darling ska va hemma, då hans dagar är värda mer i pengar.
Man ska inte ljuga, det är dumt.
Finns dom som har svårt med det där, och ljuger hej vilt om ditt och datt. Grejen är den att med sånna människor så blir det så genomskinligt, man märker ju att dom ljuger. För ljuger man ofta om saker, då blir det på nåt sätt att man inte har några spärrar, och att lögnerna bara blir galnare och mer osannolika. Man ser inte själv på nåt sätt, man blir fartblind. Och tyvärr då så blir det ju att sånna människor tappar man all respekt för, och vad dom än säger i framtiden har man svårt att tro på. Och det kan ju vara jobbigt den dagen det verkligen händer något.
Har man hamnat i sån ond cirkel, bryt möstret direkt, sluta ljug, hitta inte på en enda liten minilögn, bara sluta. För alla fattar, folk är inte blåsta. Och det kommer att ta ett bra tag att få folks förtroende igen.
Så var det med det.
På babysimmet nån lördag för ett par veckor sen så stod jag och snackade med en mamma om att det var lite utav ett heldagsprojekt för oss det här med babysim för att det tog sån lång tid att ta sig dit med lördagstidtabellerna å allt. Vi åkte hemifrån 7,30 och kom hem igen runt 13.
Då frågade den mamman hur det kom sig att vi valde just det babysimmet, som låg så långt bort?
Då sa jag nåt luddigt om att vi blivit rekomenderade det av bekanta.
Och det lixom bara kom, och när jag sa det så tänkte jag men shit, här står jag och ljuger???!!!
För sanningen var ju den att det var det som var billigast, och det var ganska så stor skillnad på priset när vi jämförde anda babysim som låg närmare.
Men vad hände, jag tyckte då tydligen att det var pinsamt att säga att det var det för pengarnas skull?! Sen när blev det pinsamt att vara ekonomisk lixom?
En annan groda som hoppade ur min mun härom dagen var när jag var på promenad med en annan mamma och hon frågade hur många mammadagar jag tog ut i veckan.
Då sa jag samtidigt som jag skruvade på mig att jag tar bara ut en dag i veckan... eh... vi spar dagarna till R sen...
Tydligen så tyckte jag att det var pinsamt att säga att jag inte tar ut någon alls. För som det ser ut nu så tar jag ut noll, men jag tog ut en i veckan förut, så det var väl en halvsanning jag kläckte ur mig. Men jag skämdes ändå för mig själv att jag faktiskt ljög.
Varför tycker jag att det är så "pinsamt" att säga sånt lixom? Jag tycker ju verkligen att man ska vara ekonomisk, och jag ser inget fel i att spara mammadagarna sen tills när Darling ska va hemma, då hans dagar är värda mer i pengar.
Man ska inte ljuga, det är dumt.
Finns dom som har svårt med det där, och ljuger hej vilt om ditt och datt. Grejen är den att med sånna människor så blir det så genomskinligt, man märker ju att dom ljuger. För ljuger man ofta om saker, då blir det på nåt sätt att man inte har några spärrar, och att lögnerna bara blir galnare och mer osannolika. Man ser inte själv på nåt sätt, man blir fartblind. Och tyvärr då så blir det ju att sånna människor tappar man all respekt för, och vad dom än säger i framtiden har man svårt att tro på. Och det kan ju vara jobbigt den dagen det verkligen händer något.
Har man hamnat i sån ond cirkel, bryt möstret direkt, sluta ljug, hitta inte på en enda liten minilögn, bara sluta. För alla fattar, folk är inte blåsta. Och det kommer att ta ett bra tag att få folks förtroende igen.
Så var det med det.
