Livet är en fest, men inte just nu tydligen...
Lilla Barnet fick sitt 3-månaders vaccin igår, och har sedan dess varit extremt kinkig. Gårdagen var bara såååå för mycket! Darling jobbade till 20 och Lilla Barnet höll ju som sagt låda. Och som om det inte var nog med det, jag hann inte äta, så jag var så slut och hungrig så jag blev yr i huvudet, på riktigt lixom.
Och på det så "bråkade" jag med en vän. Alltså när "bråkade" man med någon vän senast lixom? När man gick i skolan typ. Eller iofs, jag och Trollet bråkade en del när vi var i Thailand hehe, men det är en annan historia.
Jag var iaf extremt trött, hungrig och ledsen igår, så jag däckade när Lilla Barnet somnade kl 20.
20,15 sov jag som en stock. Tack och lov kom darling hem ca 20,40 och kunde då stänga av spisen där det stod en kasrtull och "torrkokade" för fulla muggar på högsta graderna. Jag skulle koka nytt vatten till Lilla Barnets ersättning och glömde tydligen helt bort det i all kaos.
Herre gud.
Nya regler i det här huset:
Kolla ALLTID spisen innan man går och lägger sig eller går hemifrån.
Gårdagens värsta var ändå när Lilla Barnet fick sitt vaccin, det gjorde jätteont och hon blev ju såklart såååå ledsen och helt otröstlig. Fy. Att se ens barn få sån panik och skrika så gör så ont i en. Fy. Där kom dagens första tårar för min del.
Fick en komentar igår som lät så här: Men vaddå, varför grät du, tror du hon kommer ihåg det här när hon blir stor? Kommer du ihåg ditt första vaccin?
Personligen så tycker jag att det inte direkt krävs någon Einstein för att konstatera att Nej, det tror jag såklart inte, och ja, klart det gör ont i en när man ser sitt barn ha ont. Även om man inte är en mamma själv borde det ju inte va så svårt att förstå...
Suck.
Trots att jag somnade så tidigt igår och sov hela natten (bortsett då jag var uppe och matade) så har jag varit trött idag oxå. Och det har varit kinkigt hela dagen.
Men nu ska jag hålla mig vaken och kolla Lyxfällan. Till det blir det naturella cashewnötter och lite mörk choklad. Det kan jag unna mig efter dom här dagarna banne mig...
Fan, känns inte bra att bråka med en vän, men fan, jag orkar inte ta massa skit, det får bära eller brista, nu har jag sagt ifrån iaf. Så får tiden utvisa fortsättningen...
Tack för att jag och mitt barn inte brann inne.
Tack för att det finns Herbalife, hur skulle jag annars ens hinna få i mig nåt sånna här dagar?
Tack för att morgondagen kommer att bli bättre.