:-(
När jag var på BVC sist för en vecka sen så hade ju lilla tjejen bara gått upp 200g på två veckor villket var aldeles för lite tydligen. Sen dess nu har jag ju ställt klockan och gått upp och matat henne en extra gång varje natt, och jag har ju kämpat med amningen och tycker att det blivit bättre, och jag tror jag kommit på varför hon varit så kinkig vid bröstet.
Så jag hade gott mod när vi gick till BVC idag, trode verkligen att hon gått upp bra i vikt. Suck. Så hade hon bara gått upp 10 gram på en vecka...
Hon har alltså bara gått upp 460 gram sen hon föddes för 7 veckor sen :-(
Usch, blev verkligen jätteledsen. Vi pratade om vad vi skulle göra och så, BVC tanten tyckte ju att jag verkligen gjort allt, och hintade om att vi kanske skulle gå över till bara ersättning.
Alltså fan. Jag är inte någon hysterisk ammningsmänniska som bara mååååste amma till varje pris, men det känns verkligen inge kul att ge upp den.
Är faktiskt lite förvånad över hur ledsen jag blir av det här, för det är ju inte så att jag inte tror ersättning duger eller att jag tycker att man måste amma lixom. Trode inte det skulle kännas så jobbigt. Och fast man verkligen vet att det inte är så så känner man sig nog lite misslyckad. Och så känner man lite dåligt samvete mot sitt barn att man inte bara ger upp och ger ersättning så hon växer och blir stor och stark.
Fan, jobbigt det här.
Vi kom iaf fram till att planen till nästa vecka är att jag ska amma och ge ersättning. Men inte ge ersättning i flaska, för att jag tror att det är just flaskmatningen som gjort att hon haft svårt att ta bröstet ibland. Så vi ska göra som vi gjorde från början, ge i kopp. Villket inte alls känns kul, känns bara ångest, men men.
Så får vi se, blir det inte bättre så får vi gå över helt och hållet med ersättning.
Det här tog verkligen musten ur mig idag, var helt slut när jag kom hem. Så jäkla ledsen. Så började jag tänka på min mamma, att det vore så skönt att kunna ringa henne och fråga om hur jag hade det när jag var liten. Jag vet att jag vägde lite när jag föddes, och jag har sett bilder på när hon gav mig flaska när jag var bara några veckor gammal, så det kanske va samma sak med mig.
Ens mamma är ju alltid ens mamma, och ibland behöver man sin mamma...
Nu ska jag gå och dra något gammalt över mig. Tack å hej.
Så jag hade gott mod när vi gick till BVC idag, trode verkligen att hon gått upp bra i vikt. Suck. Så hade hon bara gått upp 10 gram på en vecka...
Hon har alltså bara gått upp 460 gram sen hon föddes för 7 veckor sen :-(
Usch, blev verkligen jätteledsen. Vi pratade om vad vi skulle göra och så, BVC tanten tyckte ju att jag verkligen gjort allt, och hintade om att vi kanske skulle gå över till bara ersättning.
Alltså fan. Jag är inte någon hysterisk ammningsmänniska som bara mååååste amma till varje pris, men det känns verkligen inge kul att ge upp den.
Är faktiskt lite förvånad över hur ledsen jag blir av det här, för det är ju inte så att jag inte tror ersättning duger eller att jag tycker att man måste amma lixom. Trode inte det skulle kännas så jobbigt. Och fast man verkligen vet att det inte är så så känner man sig nog lite misslyckad. Och så känner man lite dåligt samvete mot sitt barn att man inte bara ger upp och ger ersättning så hon växer och blir stor och stark.
Fan, jobbigt det här.
Vi kom iaf fram till att planen till nästa vecka är att jag ska amma och ge ersättning. Men inte ge ersättning i flaska, för att jag tror att det är just flaskmatningen som gjort att hon haft svårt att ta bröstet ibland. Så vi ska göra som vi gjorde från början, ge i kopp. Villket inte alls känns kul, känns bara ångest, men men.
Så får vi se, blir det inte bättre så får vi gå över helt och hållet med ersättning.
Det här tog verkligen musten ur mig idag, var helt slut när jag kom hem. Så jäkla ledsen. Så började jag tänka på min mamma, att det vore så skönt att kunna ringa henne och fråga om hur jag hade det när jag var liten. Jag vet att jag vägde lite när jag föddes, och jag har sett bilder på när hon gav mig flaska när jag var bara några veckor gammal, så det kanske va samma sak med mig.
Ens mamma är ju alltid ens mamma, och ibland behöver man sin mamma...
Nu ska jag gå och dra något gammalt över mig. Tack å hej.
