Hej då sjukdom och elände!
2010 skulle bli mitt bästa år bestämde jag mig för. Och visst, för min del har det varit ett toppenår so far. Men fy vad jag tycker det händer jobbiga saker runt omkring en hela tiden! Så många som blivit sjuka och dött, det är helt galet. Kanske inte så att mina vänner dött, men så många människor i min närhet som mist sina nära och kära. Sen i december förra året så har det varit cancer hit och cancer dit och folk har dött och det har hänt massa skit.
Det har lixom varit så att jag verkligen känt att det gått över gränsen, det har varit så mycket negativ energi runtomkring så att jag verkligen mått illa av det. Man försöker att inte ta in all dålig energi, men den är överallt...
Ta bara gårdagens löp:
David Jassy- Dömd för mord i usa. Gick i samma skola som han, kan inte påstå att jag kände honom direkt, jag kände hans syrra och vi sa väl hej kanske. Sen var en gammal kollega tillsammans med han ett tag. Jag minns han som en trevlig och shysst kille.
Emil Forselius- Hur kan en sån ung människa välja att ta sitt liv? Helt ofattbart, han hade ett litet barn oxå... Så jävla ledsamt. Minns han som en hunk som min kompis A va kär i... (Det första som slog mig när jag läste om han död var: åh nej, inte A´s kille! haha) Man blir ledsen, fast man inte känner honom, och fast att man vet att folk tar sitt liv mest hela tiden runtom i världen...
När jag och Fidolin för ett par år sedan åkte till thailand så hade det varit jättemycket på jobbet, både hon och jag var helt slutkörda efter alla intriger, kärleksstrul, självmord, stölder, och all stress runt allt. Det var så skönt och befriande att komma bort från allt ett par månader och bara få distans till allt. Jag tror att om vi inte åkt då hade vi oxå kraschat och gått sönder.
Lite så känner jag nu oxå, fast absolut inte lika mycket, men den här känslan av att jag behöver verkligen distans och komma bort från allt. Hej då Cancer, hej då rån, hej då negativa energier, hej då stress!
Hej sol, värme, kärlek, mys, bad, lek, och sköna sovmorgon!
Det har lixom varit så att jag verkligen känt att det gått över gränsen, det har varit så mycket negativ energi runtomkring så att jag verkligen mått illa av det. Man försöker att inte ta in all dålig energi, men den är överallt...
Ta bara gårdagens löp:
David Jassy- Dömd för mord i usa. Gick i samma skola som han, kan inte påstå att jag kände honom direkt, jag kände hans syrra och vi sa väl hej kanske. Sen var en gammal kollega tillsammans med han ett tag. Jag minns han som en trevlig och shysst kille.
Emil Forselius- Hur kan en sån ung människa välja att ta sitt liv? Helt ofattbart, han hade ett litet barn oxå... Så jävla ledsamt. Minns han som en hunk som min kompis A va kär i... (Det första som slog mig när jag läste om han död var: åh nej, inte A´s kille! haha) Man blir ledsen, fast man inte känner honom, och fast att man vet att folk tar sitt liv mest hela tiden runtom i världen...
När jag och Fidolin för ett par år sedan åkte till thailand så hade det varit jättemycket på jobbet, både hon och jag var helt slutkörda efter alla intriger, kärleksstrul, självmord, stölder, och all stress runt allt. Det var så skönt och befriande att komma bort från allt ett par månader och bara få distans till allt. Jag tror att om vi inte åkt då hade vi oxå kraschat och gått sönder.
Lite så känner jag nu oxå, fast absolut inte lika mycket, men den här känslan av att jag behöver verkligen distans och komma bort från allt. Hej då Cancer, hej då rån, hej då negativa energier, hej då stress!
Hej sol, värme, kärlek, mys, bad, lek, och sköna sovmorgon!
