Pancake

Alltså jag har aldrig varit en sån tjej som haft romantiska drömmar om bröllop sen barnsben. Det har inte riktigt varit min grej. Jag har verkligen inte varit en bröllopstjej lixom. Trode aldrig att jag ens skulle va intresserad av att gifta mig. Å förlovning, vad e det för trams?  Men så träffade jag Darling, och nu känns det självklart att vi kommer att gifta oss så småningom. Inte än, man vill ju suga på karamellen ett tag. Men det är ju inte så att jag kommer att stå brud i nån kyrka med en vit flufftig klänning direkt, tack en nej tack. Får bli nåt annat kul, Las Vegas eller en solig strand nånstans typ.

Hur som helst, vad jag skulle komma fram till är att jag kan inte komma på bröllopsprogram på tv utan att få tårar i ögonen! Det är sant, jag blir heeeeelt rörd!
 Blippa förbi bröllopsbonanza på tv häromdan och visst, sen låg jag där i sängen med tårar i ögonen! jag blir så rörd! Och så har jag ju många blivande brudar som kunder, och jag blir helt rörd när dom pratar om sitt bröllop! Å grejen är den att jag blir ofta irriterad och tycker folk är töntigtiga och extremt jobbiga, tex så i bröllopsbonanza så satt brudgummen i kyrkan och sjöng en kärleksballad till bruden. Alltså hallå, det va ju såååå töntigt, han kunde knappt sjunga, rösten darrade och det va bara sååååå pinit. Men ändå, ändå låg jag där å va helt rörd och tårarna rann!
Jag fattar ingentig, hur blev det såhär?