Pancake

Usch, jag är en riktig gnällapa. Jag har just ringt min fina Darling som var på väg till jobbet och bett om ursäkt för att jag satt vid frukostbordet och bara gnällde.
"Buhuu... det är så jobbigt att vara hemma när du är borta så mycket" "det är inte kul att bara gå hemma i mjukisbrallor, blääääää" "jag får ingen uppmärksamheeeeet" "stackars miiiiig"
Typ så lät det i morse. Herre gud, va dum i huvudet jag är. Darling jobbar och står i så att jag och LillHjärtat kan vara hemma och ha det bra. Som att han tycker det är kul att jobba och bara hinna träffa LillHjärtat en halvtimme på morgonen lixom.
Nä, inte ok att vara så otacksam.

I love att få va hemma och det är ju verkligen lyxigt! Jag är lite off bara, är inne i en formsvacka.
Äter dåligt, tränar inte= noll energi.
På det är håret för jävligt (måste verkligen ta och klippa mig), benen är lurviga och tånaglarna är omålade (mitt värsta). Ingen ordning alls. Inte undra på att man känner sig sunkig!
Sen så jobbade jag inte i måndags heller, och det känns. När man jobbar får man lite egentid, man hoppar ur mjukisarna och klär upp sig, man har massa smink och är piffig.
Orka sminka sig när man bara ska va hemma i förorten lixom...

Nä fan, nu måste jag rycka upp mig!