Pancake

Todiloo :-) Livet är en fest och jag är bjuden!

 

Min praktik är ju lite hej baberiba. Företaget "sålde in" praktikplatsen med att det skulle leda till jobb och bla bla bla, och dom skulle satsa mer på lönedelen och bygga upp den delen och hej å hå och jag skulle få jobba på kontoret som ligger i mina trakter. Eftersom jag redan innan var intresserad av just det företaget, och jag tyckte att det lät bra att få vara med och bygga upp något nytt, så sökte jag såklart dit, i tron om att praktiken skulle bli en upplärningsperiod och sedan leda till anställning.  Redan på första telefonintervjuen kändes det ändå lite sisådär. Och på den "fysiska" intervjun kände jag att nja, magkänslan var inte rätt. Men jag blundade för det, för jag ville ju verkligen ha ett jobb där.

 

Redan första dagen kände jag att ok, det här är inte alls rätt. Jag är inte här för att jag ska jobba, jag är här för att hjälpa min handledare med det hon inte hinner med. När jag kom dit första dagen fanns ingen plats för mig, jag fick klämma in mig vid en tjejs skrivbord typ, ingen egen inloggning, mail eller något alls, handledaren kallade mig fel namn osv. Jag skulle ju ändå vara där i 3,5 månad, så att inte ens få ett eget skrivbord är ju helt obegripligt.

Kalle Anka företag. Verkligen. På så många sätt och vis...

 

Efter ett par veckor blev jag så frustrerad och bokade ett möte med personalchefen, och frågade vad deras plan var egentligen? Jag ville ju såklart veta, för om jag inte skulle bli kvar där så fine, men då var det ju hög tid att söka jobb, efter som jag tar examen i december. Ja nä då hade dom ingen alls plan på att anställa. Och han tyckte att jag skulle söka andra jobb, och det var inga problem om jag behövde vara ledig för att söka jobb. Eh, ok. Snacka om att känna sig lurad!

 

Jag blev jättearg och lite ledsen, kände mig jäkligt lurad, Så dagen efter stannade jag hemma, och satte mig framför datorn och började söka jobb. Det var en fredag, Jag satt hela dagen och reggade mig på massa sidor, och slängde iväg 6 st ansökningar till olika jobb. Sen deppade jag under helgen. Jag kände mig lurad och besviken. På måndagen bestämde jag mig för att det var färdigdeppat och att det fick helt enkelt bara lösa sig. Allt som händer, händer av en anledning...

 

Lång historia kort:

• På två veckor hade jag varit på 4 st intervjuer på två väldigt bra och stora företag, båda i närheten av där jag bor, varav det ena kändes helt rätt i magen. Ett företag som jag haft ögonen på tidigare och varit väldigt intresserad av,

• Jag fick jobbet jag ville ha.
• Jag fick en lön jag bara kunde drömma om typ.

• Jag får börja redan om två veckor, och det är ok för skolan att jag fortsätter min praktik där, så jag får alltså betald praktik.

• Det andra jobbet låg jag väldigt bra till på, jag var favorit, trots att dom andra hade mer erfarenhet.

 

Alltså fattar ni vilket eldorado?! Helt galet. Från den dagen jag satte mig ner och sökte jobb, tills jag fick jobbet gick det två veckor. Och jag kan säga att dom var såååå på, och skulle verkligen ha mig, och köpte mitt löneanspråk rakt av. Jag kände mig verkligen uppskattad, och det kändes så härligt efter att ha känt mig så ovärdig dom här sista veckorna på praktiken...

 

Dock är jag inte förvånad, jag vet att jag är bra, jag tar för mig och tror på mig själv och efter depphelgen hade jag bara positiva tankar. Jag tyckte det var extremt roligt och spännande att ge mig ut i jobbsökardjungeln. Jag var inte alls orolig, jag litade helt på att what you seek is seeking you. För så är det ju.

 

Happi happi.