Pancake

Äntligen fredag, wiihoo :-)

Riktigt skönt med helg efter en tuff vecka med mycket i skolan och så med alla nya rutiner här hemma och Darling som jobbat sent hela veckan.

Det har gått riktigt bra, jag har legat minst ett steg före hela tiden (planering är a & o) och tjejerna har varit glada, duktiga och har samarbetat bra.

Vi har bestämt oss för att istället för att gå runt å gnälla om jobbigt det är med Darlings arbetstider bara gilla läget. Det är som det är. Han jobbar sena kvällar och jag och tjejerna får vara själva mycket. I gengälld har ju han några lediga dagar här och där så man kan ha familjemys på. Jag tänker inte lägga någon energi på att sucka över det, så länge han jobbar där är det som det är. I stället är jag tacksam över att han har ett jobb som betalar hyra och mat för oss :-)

 

Jag är oxå oerhört tacksam över att jag mår bra, att min familj mår bra och att livet är så härligt.

I går läste jag att fina Magdalena Graaf förlorat sin son. Alltså shit, jag kan inte ens föreställa mig, blir yr av bara tanken, kan inte ens tänka klart tanken på att det skulle kunna hända mig.

Jag är verkligen så ledsen för hennes skull. Det är så märkligt att man kan känna så starkt för någon man inte känner? Men man läser bloggar under en längre tid, och det känns ju på något sätt att man känner personerna bakom skärmen.

Jag har själv förlorat nära och kära, och när jag läser Magdalenas ord om hennes sorg så känner jag så väl igen det hon skriver om, men jag har inte ens varit i närheten av hennes smärta, jag har aldrig förlorat ett barn.

Idag har jag pussat och kramat mina barn extra mycket, och mina tankar har gått till Magdalena och hennes familj.