Man får höra så mycket av folk som har barn, bla;

När du väl fött ut barnet och dom lägger det nyfödda barnet på dig så glömmer du bort all smärta och du bara känner så mycket käääärlek och bla bla bla.

Jo jo, eller inte. Jag var så trött, utmattad och jag hade kämpat och gråtit så mycket under förlossningen så jag kände mig helt tom. Jag minns att jag kände mig rörd och varm i hjärtat över att Roger grät. Men att jag hade ett litet barn på mig som jag just fött ut kunde jag inte riktigt greppa eller känna nåt om. Jag var bara så slut, både psykiskt och fysiskt.
Och smärtan, den tog låååån tid innan jag "glömt". Det är typ nu, 3½ vecka senare som jag börjar glömma den. Jag känner dock fortfarande att nej, det gör jag inte om, det blir inga fler barn.

Du får passa på att sova när barnet sover.

Jo jo, men när ska man då hinna äta, duscha, fixa saker som behöver fixas?


Men om det är värt det? Ja gud ja, absolut :-)