Pancake

Jag är vuxen, har jobbat oerhört mycket med mig själv och vet hur jag funkar och har koll på läget om man säger så. Efter min utbildning när jag gav mig ut på arbetsmarknaden så var jag så förberedd. Jag viste att det var en stressig branch, stressigt sammhälle och att många arbetar sig sjuka. Jag skulle inte bli en av dom. Jag har varit oerhört medveten, sagt ifrån, jag har inte arbetat hemifrån, jag har inte jobbat när jag varit sjuk eller vabbat, så som väldigt många gör i min branch. När jag jobbat över så har jag sett till att ta ut dom timmarna i flex, och jag gick ner i tid då jag kände att jag inte riktigt fick ihop livspusslet. Jag hade verkligen den biten underkontroll.

 

Men med allt som hänt på mitt jobb seda i februari- för hög arbetsbelastning på hela min grupp, chefer som inte lyssnat, kollegor som sagt upp sig eller kraschat in i väggen, chefer som slutat, chefter som fått sparken, företaget som sålts, HR som inte visat något som helst intresse för personalen, inga Teamledare kvar, ny gruppchef som inte pallar trycket och inte ens dyker upp på jobbet, alla kunder som ingen haft koll på i all denna kaos, phu- listan kan göras såååå lång.

Allt detta knäckte mig. Den psykosociala arbetsmiljön, det usla chefsskapet, alla mina fina kollegor jag fått trösta när dom brutit ihop på jobbet. Det har varit så sjukt stressigt för mig. Och det var jag inte alls förberedd på...

 

Jag insåg i sommras att jag skulle bli tvungen att byta jobb. Så jag sökte och fick ett nytt. Jag trodde jag skulle klara mig, jobba på min uppsägningstid på tre månader.

Men nix, det gjorde jag inte.

Jag bara kände att jag tog slut. Kunde inte sluta gråta på jobbet. Jag gick hem och det är nu 2 veckor sen. Jag insåg att jag inte skulle klara mig dom 7 veckor jag hade kvar, så jag bad om att få gå en månad tidigare, eftersom jag viste att jag kunde börja mitt nya tidigare. Min arbetsgivare insåg nog att det var en win win för alla inblandade, så jag fick bli släppt en månad tidigare. Så nu är jag sjukskriven nästa vecka oxå sen börjar jag mitt nya jobb.

Har dom här två veckorna jag varit hemma bara tagit det lugnt. Jag har lämnat barnen i skolan/förskolan, gått en promenad i skogen, gått ner till stugan, vilat, hämtat hem barnen, lagat mat och sen gått och lagt mig typ. Jag har ätit bra, gått och lagt mig tidigt, lyssnat på kroppen och gjort andningsövningar.

Var lite orolig att jag inte hinner komma iforn tills nys jobbet, men läkaren trode jag skulle fixa det, och så sa han att jag skulle vara helt återställd till jul. Och det tyckte han var en bra diagnos :-) Så jag tänker att det blir nog bra.