Pancake

Idag så hoppade jag ur mjukisbrallorna och drog iväg på en Ansiktsbehandling.

Solen sken och jag verkligen verkligen behövde komma hemifrån och få lite lyx. Jag har ju varit hemma med en sjuk liten tjej hela veckan, och det är ju inte så himla skoj, hela BH:n fylld med snorpapper (för att snabbt kunna va där och torka), mjukisbrallor och håret på ända (går inte ha nån frisyr då E alltid ska hålla på och pilla mig i håret, och ännu mer när hon är sjuk och ynklig) och allmänt trött.

 

 

Dagen startade dock med ett litet psykbryt.

Jag gick in och väckte Darling så han skulle komma upp så jag skulle hinna duscha innan jag drog iväg. Han jobbar kväll och börjar inte förän kl 14,15 så vi hade kommit överens om att jag skulle gå upp tidigt med E och sen väcka han lite senare.

När jag väcker han så säger han yrvaket -Jag trode jag skulle få sova till halv 9?

Klockan var nu 7,40.

Varpå jag blir irriterad och ledsen så jag stänger dörren å fräser - Jag trode jag skulle få hinna duscha, men visst sov vidare du!!!

Så blir jag jätteledsen så tårarna börjar rinna (överreagera, jag? hehe, måste vara gravidhormonerna som spökar).

Han går upp och jag hör hur han myser med E i soffan så jag hoppar in i ducshen och fortsätter gråta och känner mig orättvist behandlad. Hallå lixom, är det för mycket begärt att få liiite egentid lixom när han har jobbat hela veckan och jag och E varit själva hela tiden.

Sen äter vi frukost och jag känner mig jättestressad för att jag ska hinna äta frukost innan jag måste rusa till bussen, och han frågar lite försiktigt -Men tar det verkligen så lång tid att åka dit?

Jag kollar på klockan och inser att jag räknat fel... på en timme!! Snacka om hjärnsläpp!

Fan va puckad man e! Ställer till en scen för ingenting helt i onödan.

Jag skyller på gravidhormonerna :-)

Men nu är jag som sagt på banan igen, lite sol, egentid och lyx är allt man behöver!