Pancake

Sådär ja, nu känner jag mig lite lugnare och gladare idag. Igår fick jag en sån här stressattack igen och kände att shit, det här går inte. Hur ska det gåååå med allt osv.. 
Men idag har jag fått massa pepp från nära och kära som betyder mycket.
Så när jag va och träffade barnmorskan idag så fick jag pepp från henne oxå.

Fan, spela roll om inte jag har fixat gardiner till lilla rummet eller om BB väskan inte är packad, det löser sig ju. Herre gud. Jag måste sänka kraven och softa ner lite... Sen har jag ju världens bästa Lo som bor 2 portar från mig som har full koll på det här med barneriet. Så om jag åker in till BB inatt så får väl hon gå hem till mig i morgon och fixa om det nu är nåt som måste fixas pronto. Herre gud, saker löser sig.
Villken dag det än blir man åker in till BB kommer man ju känna Shit, inte nu idag av alla dagar. Typ.

Var på Ultra Ljud idag igen för 6:e gången. Ärtan har ökat på sig i vikt och allt ser bra ut. Den har ju varit lite liten och det är därför dom har velat ha extra koll, så att dom ser att den växer. Så nu behöver jag inte gå på nåt mer antagligen. Ultra Ljuds kvinnan sa att den vuxit på så mycket nu sista tiden nog berodde på att jag inte jobbat utan varit hemma och tagit det lugnt. Så det känns ju bra att man tog rätt beslut om att sluta så tidigt.

På tal om att inte ha så höga krav, min kompis A höll på dö idag när jag berättade att jag skulle träffa Aluc ikväll för att vi skulle sy lakan till Ärto. Hon tyckte jag va sjuk i huvudet som skulle SYYYY egna lakan, och att det inte va undra på att jag va stressad.
Haha, visst hon har väl kanske lite rätt. Men när vi var på shoppingrunda och skulle handla lakan så httade jag ju inget som jag tyckte va fint, och jag ville ju att dom första lakanen skulle va fina ju. Och då sa Aluc att fan, det är ju bara att vi åker och köper tyg och så syr vi egna, jag tar med mig symaskinen hem till dig så fixar vi det. Sagt och gjort, ikväll har hon varit här och sytt. Vi hann inte bli klara riktigt, men det kommer bli jättefint!
Och jag skulle ju aldrig hålla på och sy själv, men hon erbjöd sig att hjälpa till och då kände jag att why not, klart Ärto ska ha det finaste :-)