Bara en sak...
Egentligen så har jag ingen lust att komentera föregående inlägg med komentarer, tycker det är rätt så pinsamt. Men, jag ska skriva ett par rader om det ändå, men sen kommer jag inte att ödsla mer energi på det. Klart.
Såhär; jag tycker att det är helt ok att ha sin åsikt, och tycker man att 33 år är för gammalt för att få barn, fine tyck det, det är helt ok. Alla människor tycker ju olika. Men att skriva en annonym komentar sådär på ett inlägg som inte ställer direkt frågan om det är för gammalt eller inte, det tycker jag bara är lågt. Det finns ingen anledning till att man ska dela med sig av sin åsikt på det sättet. Det är faktiskt bara elakt och pinsamt.
Den här personen som skrivit detta har absolut ingen aning om mitt liv egentligen. Tänk om min största dröm sedan jag var 14 var att bli mamma, och att jag och Darling försökt få barn nu i snart 5 år utan resultat, tänk om det var så, vad jag skulle blivit ledsen ver den där komentaren.
Och varför vill man göra någon ledsen? Det förstår inte jag, det är ju riktigt tragiskt att man är så ouppfostrad och lost i huvudet att man inte kan bete sig som folk.
Det är så jävla lätt att va lite anonym på nätet och bara skriva vad som helst till vem som helst, men tänk lite innan. Det är faktsikt människor som sitter bakom alla bloggar.
Nu har inte min största dröm varit att skaffa barn, så jag tar inte åt mig så, men jag blir ledsen över att nån i min närhet och som jag känner vräker ut sig en sån grej, anonymt. Det sårar faktiskt. Och eftersom att jag har rätt så bra koll på villka som läser min blogg så är det ju inte så svårt att fatta att det är någon jag känner.
Hade jag levt det här livet jag lever nu när jag var 20 så hade jag kanske varit en ung mamma, men då såg mitt liv helt annorlunda ut. Jag valde att resa, festa, jobba, bo utomlands i ställer för att satsa på barn. Och framförallt så har jag ju levt singelliv, så då är det ju inte så mycket att ens tänka på. För jag lever ju hellre singel än att vara tillsammans med nån i en halvdålig relation. Tack men nej tack, jag klarar mig själv.
Personligen så tycker jag att ska man ha barn så ska man ha en stabil grund att stå på. Man ska må bra i sig själv, vara klar med partylivet. Ha en bra man man delar en bra relation med, ha det bra ekonomiskt (man behöver inte vara rik, men man ska kunna försörja sig själv och sin familj) och så ska man ha fast jobb.
Det är min åsikt, och det är så jag vill ha det i mitt liv.
Så var det med det.
Och en sak till, Nyfiken i en strut som jag är så har jag kollat upp IP nummret, så jag vet vem du är. Tycker det är riktigt pinsamt att du skriver anonymt sådär, stå för din åsikt ist.
Såhär; jag tycker att det är helt ok att ha sin åsikt, och tycker man att 33 år är för gammalt för att få barn, fine tyck det, det är helt ok. Alla människor tycker ju olika. Men att skriva en annonym komentar sådär på ett inlägg som inte ställer direkt frågan om det är för gammalt eller inte, det tycker jag bara är lågt. Det finns ingen anledning till att man ska dela med sig av sin åsikt på det sättet. Det är faktiskt bara elakt och pinsamt.
Den här personen som skrivit detta har absolut ingen aning om mitt liv egentligen. Tänk om min största dröm sedan jag var 14 var att bli mamma, och att jag och Darling försökt få barn nu i snart 5 år utan resultat, tänk om det var så, vad jag skulle blivit ledsen ver den där komentaren.
Och varför vill man göra någon ledsen? Det förstår inte jag, det är ju riktigt tragiskt att man är så ouppfostrad och lost i huvudet att man inte kan bete sig som folk.
Det är så jävla lätt att va lite anonym på nätet och bara skriva vad som helst till vem som helst, men tänk lite innan. Det är faktsikt människor som sitter bakom alla bloggar.
Nu har inte min största dröm varit att skaffa barn, så jag tar inte åt mig så, men jag blir ledsen över att nån i min närhet och som jag känner vräker ut sig en sån grej, anonymt. Det sårar faktiskt. Och eftersom att jag har rätt så bra koll på villka som läser min blogg så är det ju inte så svårt att fatta att det är någon jag känner.
Hade jag levt det här livet jag lever nu när jag var 20 så hade jag kanske varit en ung mamma, men då såg mitt liv helt annorlunda ut. Jag valde att resa, festa, jobba, bo utomlands i ställer för att satsa på barn. Och framförallt så har jag ju levt singelliv, så då är det ju inte så mycket att ens tänka på. För jag lever ju hellre singel än att vara tillsammans med nån i en halvdålig relation. Tack men nej tack, jag klarar mig själv.
Personligen så tycker jag att ska man ha barn så ska man ha en stabil grund att stå på. Man ska må bra i sig själv, vara klar med partylivet. Ha en bra man man delar en bra relation med, ha det bra ekonomiskt (man behöver inte vara rik, men man ska kunna försörja sig själv och sin familj) och så ska man ha fast jobb.
Det är min åsikt, och det är så jag vill ha det i mitt liv.
Så var det med det.
Och en sak till, Nyfiken i en strut som jag är så har jag kollat upp IP nummret, så jag vet vem du är. Tycker det är riktigt pinsamt att du skriver anonymt sådär, stå för din åsikt ist.
