Pancake

Har just setat och kollat på Michael Jacksons minnesstund... Många fina ord sades. På slutet när familjen kom upp på Scenen och pratade och hans dotter sa hur mycket hon älskade sin pappa och saknade honom och sen brast i gråt, alltså shit... Då satt jag här i min soffa och bölade.

MJ har ju funnits där i hela mitt liv, han och Madonna har alltid varit dom största, ända sen man va liten. Å nog för att han som privatperson inte varit helt med i matchen alla gånger så har han ju verkligen gjort grym musik.

Men man är inte helt förvånad över hans död. Han måde nog inte allt för bra den där killen.

Nu efter hans död får man läsa så mycket skit, så man blir helt matt. Hallå, killen är död, kan han inte bara få va det? Jag vill lixom inte läsa om att han va undernärd, skallig, och hade si och så många olika läkarmedel i sig. Det känns som att det blev nån freakshow av hans död. Usch.

Så här vill jag minnas honnom:

På den här tiden va han grym! Sen gick det utför kan man säga med både det ena och det andra...